Oväntad lång promenad....

Idag har vi först varit hos Annelie igen på en fika tillsammans med Tessan. Mkt trevligt att få umgås lite, har ju inte blivit så mkt socialt på senaste tiden men nu ska vi ändra på det tycker jag... Tack för fika och allt.. Sen åkte vi förbi på den otroliga butiken EKO för att köpa oss lite nosludd till hästgrimmor.. HA ha ha nu tror ni att jag har fått fnatt men inte då.. Det är ju såhär att igår så köpte vi en klövjeväska till Chippen för att bygga lite rygg och denna hade enbart ett nylonband framtill som "brösta" och det kan ju inte ha varit skönt så idag har vi lullat till den lite för att den ska vara så bekväm som möjligt.. =) Så svart nosludd blev det... Har en extra luddbit så jag kanske ska sätta den på magjordarna med.. Vi får se... Efter detta så skulle vi ju bara ta en liten sväng i skogen med Chippen så att han blev rastad och klar så att vi kunde varva ner hemma igen.. Och jodå nog blev det en promenad... Upp i skogen 1,6 km till närmaste slinga som enligt oss stod skulle vara 1 km.. Det skulle ju bli lagom.. Japp och vi gock och gick och inte fan va den 1 km... Ha ha ha... Den tog ju aldrig slut.. Helt plötsligt stod det 2,5 km till Sandhammar... Hmm det är en bra bit bort ifrån där vi parkerade bilen.. Men det var ju bara att fortsätta den utmärkta vägen så vi skulle komma tillbaka till start.. Vi gick och gick och ett tag kändes det som det bara gick uppåt.. Och jodå visst hade vi gått uppför för där kom nerförs backen... Först tyckte jag att det lutade på ganska bra men helt plötsligt försvann bara backen ner och blev till ngt som i skidsammanhang hade kunnat kallas svart backe offpist... Ojojoj.. hängandes i träd och hasandes på sulorna kom vi ju ner.. Men ojojoj vad det var brant, tur att vi gick åt rätt håll på slingan hade inte uppskattat att gå uppför denna kan jag lova... Efter backen så kom vi ner till en sjö.. och jodå rätt hål var vi påväg åt även om jag tvivlade och dessutom började det skymma.. Att då se små orange trianglar sprayade på träd började kännas sådär.. Nä dax för snabba ryck.. Vi traskade på... Och till slut kom vi tillbaka då vi insåg att vi i en hopplöst hemsk terräng mestadels hade gått 9 km.. Tur att vi tog av väskan från Chippen ibland.. Han är ju sååå duktig... Nu är vi hemma igen och Chippen är utslagen i sängen.. Kan förstå honom.. Kanske ska jag göra honom sällskap? =)