Usch sitter och tittar på OS och tittade på Anja som gjorde ett superbra åk, är på silverplats efter sista mellantiden och har fruktansvärd fart.. När sista hoppet kommer så kraschar hon och första tanken är bara att man hoppas att hon lever... Vilken fruktansvärd krasch! Pernilla Wiberg uttrycker det som så att hon var glad för Anja som person att hon var vid medvetande... Hmm är det det som ska vara grejen? Att man ska vara glad att man överlever? Hmm nog för att det kan vara tufft att vara elitidrottare men att göra saker med livet som insats.. Nja där tror jag att det har gått över styr...
Sen låter det nästan som att man undrar varför Jessica Lindell-Vikarby inte står pall utan avbryter mitt i sitt åk?? Hur tänkte man då.... Klart att sådana här saker påverkar andra och inte bara den som faller... Usch det där var med hjärtat i halsgropen och jag är glad att Störtloppet är över för denna gången...
3 kommentarer:
Ja, vilken tur att hon klarade sig så bra i den där hemska kraschen! Men som du skriver ...är det så det ska vara???
Det känns ju spontant som att det går för fort... Och störtloppen går ju bara snabbare och snabbare... Usch!
Med dom vurporna så kan man verkligen säga att det var ett störtlopp... Men å andra sidan så är alla som deltar i en farlig sport medvetna om vilka konsekvenserna kan bli. Det är högst frivilligt att delta. Själv har jag utövat fälttävlan som anses vara en av världens farligaste sporter och ibland undrade man vad man höll på med, men det är även det som ger kickarna och gör att man vill fortsätta.
Skicka en kommentar